Borta bra men hemma bäst!

Ja vad skriver man så här på sitt sista inlägg i bloggen. Jag har nämligen beslutat mig för att lägga ner bloggen när vi kommer hem, med tanke på vad min blogg heter funkar det inte riktigt i Sweden ;)

Summeringen av de här fyra månaderna i Singapore är nog det jag skrivit i rubriken. Men nog har det varit ett riktigt äventyr alltid. För mig har det varit bitvis ganska ensamt, åtminståne i början. Det tog nog två månader innan man landat riktigt och den värsta hemlängtan lagt sig. De sista två månaderna har varit väldigt spännande dels på grund av att vi har rest endel i Asien och sett många vackra platser. Det har nog varit lite för kort tid för att riktigt skapa sig ett liv och en vardag här, men jag är så glad att vi ändå gjorde det! I går funderade vi över vad vi kommer att sakna mest när vi kommer hem. Vi kom båda fram till att det är värmen, för det är verkligen helt fantastiskt att bara ta på sig kortbyxor och kortärmat varje dag. Vi har verkligen trivts i värmen här i tropikerna!

Att säga om singaporianerna som mest består av kineser och lite indier är nog att de inte är så lätta att lära känna. Utifrån kan de nog uppfattas ganska bistra och t.o.m aningen otrevliga, men mycket av detta beror nog på kulturkrockar. Exempelvis är det inte konstigt att tränga sig före här eller att säga till andras barn på skarpen, vilket kan vara svårt för en svensk att förstå. Men de singaporianer vi har lärt känna har varit mycket trevliga och tagit väl hand om oss.

Skulle vi göra om det här om vi fick chansen? Ja nu har vi ju tagit det första steget att våga flytta utomlands, men skulle vi göra det igen skulle det nog vara under andra former. Då skulle vi nog arbeta båda, kanske utifrån någon missions/hjälporganisation.

Väskorna står packade i hallen och jag täkte gå ut och suga i mig de sista solstrålarna, för det lär väl dröja innan man kan sitta i bikini igen.

I kväll lyfter planet med tre glada pepparkaksgubbar i!

God Jul och ett välsignat Nytt År!

Kramar Patricia

Luciatåg med lussebulle

Jodå det firas Lucia i Singapore oxå, vi svenskar i alla fall. Ikväll var Alfons och jag på lussefirande med luciatåg och psalmsång och lussebulle i en kyrka här i stan. Det var svenska kyrkan som arrangerade det hela och vi och flera av mammorna från kyrkans barntimma var där. Alfons var så duktig han satt med i kyrkbänken hela gudtjänsten med hjälp av lite mutor i form av russin.
Tyvärr har jag inga bilder från kvällen för Magnus har kameran med sig till Indien. Han åkte i tisdags och kommer hem på lördag. Oj oj vad jag längtar till lördag! Jag tycker inte om att vara ensam hemma i Örebro och jag tycker ännu mindre om det här. Men det går bra, jag är ju inte ensam jag har ju Alfons, min skatt.

En vecka i krabi - Thailand

Vi har nyss kommit hem från en fantastisk vecka i Thailand!

I Krabi där vi var är naturen verkligen storslagen. Höga berg som bara skjuter rakt upp ur havet, långa vita stränder, sol och värme och mycket billig shopping. Jag förstår varför det är ett så populärt resmål.

Vi tog oss runt till andra öar och stränder med hjälp av "longtailboats".

Vi upptäckte att båt var väldigt sövande för Alfons.

En dag tog vi oss ut i djungeln och red på elefanter.

Alfons satt blixt stilla i den inte helt säkra "soffan".

Det var verkligen en härlig upplevelse att sitta uppe på dessa

enorma djur, och det gungade riktigt skönt.

Vi gjorde även utflykter med speedboats och tog oss ut till Phi phi islands. På vägen stannade vi till på stranden där filmen"The beech" med Leonardo Dicaprio spelades in. Det var väldigt vackert men otroligt mycket turister somförtog lite av den storslagna känslan.

Vi har haft det väldigt skönt och njutit av sol och bad i vackra miljöer. Veckan avslutades dock lite typiskt då Magnus steg på en sjöborre då vi skulle putta loss båten som gått på grund. Det gjorde visst fruktansvärt ont när det hände så vi tog honom till läkaren. Sjöborrar är som tur är inte giftiga men det kändes i alla fall säkrast. Gaddarna sitter fortfarande kvar i foten men ska vara borta om ett par veckor.

När vi skulle hem blev vårt plan försenat i 16 timmar. Helt utan information om när, hur och varför fick vi spendera natten på golvet i väntsalen. Men nu har vi provat på det och det gick över förväntan med Alfons som sov hela natten i sin vagn.

Tänk nu är det bara EN vecka kvar till vi åker hem! Det känns otroligt skönt och vi ser verkligen fram emot att få träffa familj och vänner igen. Vi är verkligen tacksamma för allt vi har hemma men är också väldigt glada för den här möjligheten vi har haft att se Asien.